Jorden ska leverera näring, vatten och syre till växtens rötter.
Vad vill växterna ha av jorden?
Jorden ska leverera näring, vatten och syre till växtens rötter. En del växter förlitar sig dessutom på samar- bete med symbiotiska svampar (mykorrhiza) för att effektivt ta upp näring och vatten. Växter har i naturen anpassat sig till alla möjliga extrema situationer, men för många trädgårdsväxter är behoven likartade. Väldränerad jord med god förmåga att binda fukt och näring, samt ett rikt mikroliv, är bäst för de flesta träd- gårdsväxter. Att växter behöver vatten och näring känner alla till. Att de också kräver syre är mindre känt. En del av sockret som bildas vid fotosyntesen i växtens gröna delar skickas ner till roten. För att rötterna ska ta upp näring frigörs energi ur sockret genom förbränning. Förbränning som konsumerar syre och frigör koldioxid. I kompakta eller dåligt dränerade jordar har syret svårt att komma ner i marken, samtidigt som koldioxiden inte ventileras bort. Rötterna kvävs!
Jordförbättring syftar till att binda näring och vatten, samt förbättra dränering och syresättning. Mull förbättrar alla mineraljordar!
I trädgårdssammanhang är det viktigt att skilja på: matjord, tillverkad jord och jordförbättringsmedel.
Matjord
Bildas när växter, svampar och djur lever och dör i markens ytskikt. En mineralisk bas, som sand eller lera, berikas med organiskt material som bryts ner till mull av marklivet. Mullhalten ger jorden dess mörka färg. Matjord finns enbart i de översta decimeterna av markskiktet och är extra värdefull på grund av sin höga mullhalt och rika mikroliv. I markprofilen under matjorden finns alv, som till färgen är ljusare och har mycket lägre mullhalt.
Tillverkad jord
Är för det mesta alv som har blandats med komposterat material eller torv. Alv används för att undvika för mycket ogräsfrön. Här är mikrolivet fattigare och andelen stabil mull låg. Iblandad kompost bryts på 1–3 år ner, varvid jorden minskar i volym. Om mullhalten i en tillverkad jord anges till 10 viktprocent motsvarar det omkring 50 volymprocent. Därför är det viktigt att parera för sänkningen när du planterar och årligen tillföra 5–10 cm kompost eller komposterad stallgödsel för att ersätta den mull som bryts ner.
Jordförbättringsmedel
Avsedd att blanda i befintlig jord. Köps i plastpåse, storsäck eller lass. Består huvudsakligen av en hög andel mull med iblandad sand och gödsel. Jordförbättringsmedel kan ha specifika egenskaper, exempelvis lågt pH, för att tillgodose växter med specifika krav.
Plantera aldrig i ren påsjord. Träd och buskar får dålig förankring och riskerar att sjunka för djupt. Dessutom blir jorden väldigt blöt på höst och vinter vilket missgynnar växternas övervintring.
Lerjord
Kan bli mycket god odlingsjord om den förbättras med mull. Lera är näringsrik och binder fukt men kan vara problematisk eftersom den blir blöt under höst och vinter, samt torr och hård på sommaren. Höjd mullhalt ger en luckrare jord med jämnare tillgång på fukt och syre.
Jordförbättra lerjord med en skottkärra grov kompost eller barkmull per kvadratmeter.
Grus kan användas i kombination med kompost som jordförbättringsmedel. Om du enbart blandar sand i en lerjord blir resultatet betongliknande. Gräv inte ner mull djupare än 20–30 cm i lera. Om organiskt material hamnar på syrefritt djup ruttnar det och utvecklar gaser som hämmar rötterna.
Sandjord
Är naturligt genomsläpplig och lätt för rötter att växa i. Den värms upp tidigt på våren och kallnar snabbare på hösten. I gengäld är den ofta torr och mager. Rikligt med kompost, kogödsel eller planteringsjord förbättrar sandens förmåga att binda fukt och näring. Växter som odlas på gränsen till sin vinterhärdighet kan bli härdigare om de står i väldränerade jordar, eftersom torrare förhållanden innebär att de går i vintervila tidigare. I fuktiga, näringsrika lerjordar – som dessutom är varma på hösten – går skotten i vintervila senare, med större risk för frostskador.
Problem
I hårt kompakterade jordar är det fysiskt svårt för rötterna att växa. Där tunga maskiner har kört måste marken luckras till en halvmeters djup för att växterna ska trivas.
I dåligt dränerad jord uppstår syrebrist som gör historien kort för de flesta trädgårdsväxter. Problemen hänger ofta ihop. Gräv en grop och fyll den med vatten. Om vattnet står kvar i gropen efter en timme är dräneringen för dålig. Jorden bör luckras med grävare på en så stor yta som möjligt. Som referens behöver ett medelstort träd ha minst 15–20 m2 lucker jord att växa i för att utvecklas normalt.
Att enbart lägga grus i botten av planteringsgropen har ingen större effekt. Kan liknas vid en kruka utan dräneringshål som lämnas ute i regn. Trots lecakulor blir den likväl vattenfylld. Anlagda och upphöjda bäddar är ett bra alternativ vid kompakt eller vattensjuk mark. Överflödigt vatten dräneras bort från rötterna, samtidigt som jorden i bädden fungerar likt en veke som vid torrt väder leder upp fukt ur marken. Använd sand (fraktion 0–8 mm) som bas och blanda i eventuella jordförbättringsmedel.
Förhållandet mellan sand och mull kan varieras beroende på växternas preferenser. Stor volym ger en jämnare temperatur och fuktighet i bädden. Djup 40–60 cm är lämpligt och så mycket som möjligt på bredden. Sätt eventuella kanter på plats. De kan bestå av torv- block, sten eller trä. Sluttar inte marken för mycket kan bäddar anläggas utan kant. Täck marken med tid- ningar eller kartong för att täcka ut rotogräs. De bryts ned efter några år och utgör då ingen barriär för fukt, markdjur eller rötter. Lägg jordblandningen på plats och plantera. Avsluta med ett lager träflis, täckbark eller grovt grus om 5–10 cm. Marktäckningen hämmar ogräs, bevarar fukt och isolerar mot svängande temperaturer. Om materialet är organiskt bidrar det med mull och näring vartefter det bryts ner. Det är viktigt att täckmaterialet inte ligger an mot stammarna på vedartade växter, eftersom fukt mot veden gynnar röta.